Jag kikar in här och ger en liten update. Nu är flyttstöket i full gång och vi har fått nycklarna till vår nya lägenhet. Imorgon sätts elen igång och då flyttar vi in. Idag ska det packas och åter packas. Vi har nästintill bara köket och "everyday-prylar" kvar att packa och sen är vi klara för att dra härifrån. Vad som är skönt är att de förra hyresgästerna var så snälla att ge oss nycklarna tidigare så vi slipper stressen med att flytta och städa och vara klara på en dag utan nu kan vi ta flytt en dag och flyttstäd en annan. Det är tur att vi har underbara människor runt omkring oss som ställer upp med allt från lån av bil till hjälp med barnpassning och flyttstäd.
Nu är det så uppställt och fullt med saker överallt i lägenheten så det är liksom bara som en gång i mitten av allt för att kunna ta sig från ena sidan till den andra. M skulle dammsuga häromdagen och bara tittade omkring sig och sa "there is no floor to vacuum" Så vi bestämde att det får vänta tills flyttstädet.
Nu vaknade Lucy från förmiddagsnapen genom att rulla runt till magläge, det är hennes favoritgrej att göra just nu. Stora tjejen.
Skriver snart igen. Pusshej!
Att bo i en garderon
Bara 15 dagar kvar nu tills vi slipper trängas. Längtar ihjäl mig snart! Projekt rensa/packa har stått still ett par dagar men vi har iallafall hämtat vår nya (begagnade) soffa och soffbord som bara står och väntar på oss i min pappas lada/förråd. Soffan var verkligen suuuperfin, och tur är väl det för jag var galen och bestämde mig och lade handpenning på den utan att ha sett den i verkligheten.. men tänkte nog att vad som helst är bättre än den nedsuttna lilla hundhårsmagnet till soffa som vi har nu.
Men allvarligt talat så är jag färdig med denna lägenheten nu. Den fyllde sin funktion och var perfekr när jag var själv och sen när Matty och jag var ensamma och nykära men nu får det vara nog liksom. Det känns som att varje gång jag varit iväg från lägenheten och kommer tillbaks så har den krympt minst 1 kvm. I denna takten bor vi snart i en garderob.
Drömmar och solsken
Inatt hade jag en fruktansvärd dröm. Vi kom till BVC för kontroll och de gjorde ett hörseltest som visade att Lucy inte hörde något på höger öra. Visst blev vi oroliga men BVCsköterskan blev helt galen och började ringa akuten och skickade oss dit. Väl på akuten konstaterades det att Lucy hade en jättestor hjärntumör som påverkade bland annat hennes hörsel och som växte. Vi blev inlagda och läkarna sa att de inte visste om Lucy skulle överleva. Fyfan vilken skräck. Jag mådde såå dåligt när jag vaknade.
Drömmar kan verkligen vara något som sätter spår. Det var så verkligt och det kändes som om jag skulle gå sönder. Men när jag vaknade så låg min dotter bredvid mig och sov så sött. Lika oskadd och frisk som när jag somnade. Om jag hade trott på en gud hade jag tackat honom för att jag fått ett friskt och starkt barn och för att allt gått så bra hittills. Men jag får helt enkelt vara tacksam inför universum och vara glad över att det var min tur att få lite solsken i mitt liv.