Hur orkar vi?

Ibland får jag frågan om hur vi orkar med varandra efter att vi gått hemma tillsammans i över två år. Och ibland undrar jag detsamma faktiskt. Vi har inte det livet som vi väntade oss ha just nu men det får vara okej. Ibland vill jag gråta och skrika för att jag känner mig så maktlös men för det mesta tänker jag på det fantastiska vi har och hur lyckligt lottade vi är trots allt.

Matthew har varit arbetslös länge nu och mår inte bra psykiskt och jag har också mina spöken att brottas med och iochmed detta är inte alltid livet på topp. Vi drar just nu runt vår ekonomi med räkningar, mat och allt annat på mindre pengar än en medelsvensson lägger på bara sitt boende. 

En viktig komponent till att vi håller ihop är att vi har våra familjer som stöttar oss både ekonomiskt och på andra vis. En annan är att iallafall jag försöker att se det positiva framför att fokusera på enbart det negativa. Visst vi hankar oss fram ekonomiskt, visst vi har inte nån bra situation i vårt förhållande alltid och vi mår ganska kasst vissa dagar båda två. Men vi är båda kroppsligt friska och har ett barn som också är frisk och har en fantastisk personlighet och etr hjärta av guld. Vi har som sagt våra underbara familjer och vänner omkring oss. Vi har kärlek och respekt för varandra och vi är envisa som synden båda två.

Det handlar inte om att vara positiv och trycka undan det som är jobbigt och låtsas som att livet är perfekt. Det handlar om att se allt det positiva som finns i livet trots allt skit och ångest som också finns och som nog alltid kommer finnas.

Det handlar inte om att trycka undan det jobbiga men att acceptera att situationen är som den är just nu och det enda vi kan göra är att kämpa för att det ska bli bättre en dag. Det är så vi orkar. Vi orkar för att vi kämpar för en bättre framtid. En ljus framtid, tillsammans.



Kommentera inlägget här :