fly från sig själv

Fick ett plötsligt sug efter att blogga. Bara skriva och få ur mig allt det där som ibland är jobbigt att prata om. Men det är svårt att börja. Svårt när man har svårt att acceptera det förflutna. Tänkte att jag skulle försöka ta bort eller arkivera alla gamla inlägg för att starta på nytt här på bloggen eftersom jag alltid försöker fly från mig själv och allt jag gjort. men Jag orkar inte lägga ner någon tid på det just nu och vet ärligt talat inte om jag ens vill att det gamla ska bort egentligen. Ibland är det läskigt och jobbigt att läsa om gamla tider, påminnas om gamla trauman och svårigheter men ibland kan det vara läkande för nuet att få se och komma ihåg hur svårt det har varit tidigare. Då får man sig en tankeställare om hur bra det egentligen är för tillfället trots att jag just nu bara vill sticka huvudet i sanden, gå i ide, ge upp. 

Jag hade en 3 månader lång paus från sociala medier. Mådde bättre än någonsin och under den dryga månaden jag var tillbaka så började jag må sämre igen. Kanske har det samband, kanske inte, men jag valde igen att avinstallera apparna på telefonen och gav mig själv löftet att bara kolla på sociala medier på datorn, vilket gör det lite svårare för mig att göra det vilket leder till färre timmars scrollande, mindre stress (hoppas jag) och mindre jobbiga känslor.

Just nu är det svårt, vintern som jag trodde skulle bli lättare detta året känns värre än på länge och jag känner mig ur balans. Som om jag ständigt, och envist försöker klättra upp på en slak lina för att balansera på den, och lika ständigt trillar jag ner igen och igen. Livet är en bergochdalbana men jag undrar om inte min bergochdalbana har lite för djupa dalar och alldeles för branta berg med en topp som inte borde vara riktigt så hög. Fallen blir så brutala att jag inte orkar andas och när jag väl är nere så går all energi åt till att försöka hitta andan igen och skaka av mig känslan av att jag nog tog mig alldeles för högt upp för mitt eget bästa. 

Ja jag vet, metaforer suger, men de är min tröst och min hjälp när jag inte klarar av att prata klarspråk. Jag återkommer med mer klara och tydliga förklaringar när jag klarar av att säga de högt till mig själv. Men här hittar ni mig för tillfället och jag vet ärligt talat inte om jag kommer tillbaka "fullt ut" till sociala medier någonsin efter detta. Men jag vet att det tär för mycket på mig för tillfället. Mitt psyke behöver lugn. Jag behöver lugn. Jag är trött, vissen, vilsen, splittrad. Och den där jävla linan jag försöker balansera på behöver justeras. Eller är det kanske jag som behöver hitta en bättre balans?..