igångsättningsfunderingar

Om ingenting händer idag eller inatt så ska jag imorgon ringa förlossningen och boka tid för kontroll och eventuell ingångsättning. Det är med blandade känslor jag tänker på att jag kanske kommer bli igångsatt i början av veckan.

Trots att jag vill ha bebis här nu nu nu och helst för flera veckor sen så tycker jag ändå inte alls om tanken att bli igångsatt. Såklart så är det ett bra sätt om barnet eller mamman far illa och det finns risk för komplikationer och så vidare men fungerar allt som det ska och bebis mår bra där inne så vill jag ju helst att allt ska sätta igång av sig själv och att det blir ett så naturligt förlopp som möjligt. Samtidigt är jag väldigt orolig för jag har hört om de som fått kämpiga förlossningar eftersom bebisen växt sig för stor och till och med hört om de som förlorat sina barn eftersom moderkakan eller navelsträngen slutat fungera när de gått över tiden.

Det är ju sånt här som läkarna kommer kontrollera när jag kommer in. Flödet i navelsträngen, moderkakan, om det finns tillräckligt med fostervatten och om livmodertappen är mogen. Och sen kommer de (och förhoppningsvis jag också) att ta ställning till om igångsättning är aktuellt.

Jag har funderat mycket på en eventuell igångsättning och jag har kommit fram till att jag nog inte kommer kunna ta ställning fullt ut angående detta förrän jag sitter där med fakta i hand och pratar med en läkare eller barnmorska om det. Först då kommer jag nog att kunna tänka klart och ta ett beslut. Jag tänker just nu att är allt som det ska så vill jag nog inte bli igångsatt i början på veckan men jag kan lika väl ändra mig känner jag. 

Något jag redan nu vet är att om jag ska sättas igång så kommer jag tacka nej till en av metoderna om den erbjuds. Jag vill inte använda cytotec. Jag vet inte om det används på mitt sjukhus men jag har hört andra som använt detta och som fått komplikationer och där barn och mamma nästan har strukit med. Samtidigt har jag hört folk som det gått väldigt bra för trots cytotec men för mig känns det inte alls som ett alternativ. Jag kan inte släppa tanken av att (vad jag har hört) cytotec används/har använts som abortmedel. Då känns det absurdt att det används när man vill att barnet föds friskt.

Nej jag tycker att bebis kan bestämma sig för att komma ut av sig själv nu. Kanske h*n får bråttom om det hotas om vräkning på riktigt?

svullna ben och fixerad bebis

Idag har jag varit på sista kontrollen hos barnmorskan för denna graviditeten. Jag har gått upp tre kilo sen förra besöket och nu väger jag mer än jag någonsin gjort i hela mitt liv. 82 kilo och en total viktuppgång på 22 kilo under graviditeten. Jag själv tror att en hel del av dessa sista kilona är vätska eftersom jag svullnat i benen och fötterna senaste veckorna. 


Barnmorskan undrade hur jag mådde och jag berättade hur trött och knäckt jag är och hon förstod. Hon sa att om inte bebis kommit på söndag så ska jag ringa förlossningen och boka tid för en kontroll i början av nästa vecka (troligtvis på tisdag) då de ska köra ctg, ultraljud och en undersökning för att se ifall jag är redo för en igångsättning och isåfall görs det då. Om inte så skickas jag hem och så får jag vänta tills 42+0 (nästa lördag) innan de sätter igång mig. Men jag hoppas ju såklart på att slippa ringa förlossningen av någon annan anledning än att jag behöver komma in och föda barn. Helst ska det där samtalet ringas inom det närmsta dygnet. Önska kan man ju alltid göra!

Bebis har iallafall fixerat sig så h*n är redo att komma ut när som. Hoppas hoppas hoppas att denna extrema tröttheten jag känt idag är kroppens sätt att säga att jag behöver samla krafterna inför förlossningen och att det snart sätter igång. Jag är sååå redo att träffa vår bebis nu!

barnmorskebesök vecka 39

Igår var jag hos barnmorskan för det näst sista inplanerade ordinarie besöket. Nästa besök är den 5 april och jag hoppas innerligt att vår lilla bebis tittat ut innan dess.
Jag och barnmorskan fick oss ett gott skratt när hon hälsade på mig i väntrummet nästan en timme innan bokad tid. Min preggohjärna slog rekord och istället för tjugo över två så trodde jag att jag skulle vara där tjugo I två. Jag tyckte det kändes onödigt att köra hem så jag satt i bilen och läste lite bloggar och lyssnade på musik. Det är skönt nu när man kan sitta i bilen när den är avstängd utan att frysa röven av sig haha.
 
 
Det blev min tur till slut och vi pratade om hur jag mådde och jag nämnde att jag har mycket sammandragningar och "mens"värk och hon såg nöjd ut och sa att det var bra tecken och det visste jag ju sen innan. Det är ju kroppens sätt att göra sig redo för vad som komma skall! Jag frågade även om hur det blir om jag skulle gå över och vad deras rutiner är. Tydligen så när (om) jag kommer på nästa besök så pratar vi mer om det men har jag inte fått bebis innan v.41+3 så bokas ett besök på förlossningen då vi ska ha BB-packningen med oss. De kommer då köra en CTG-kurva och även undersöka och se hur "mogen" jag är och utefter det ta beslut om ev. igångsättning. Om jag inte sätts igång då och jag fortfarande inte fått bebis v.42+0 så sätts jag igång då istället. 
 
Efter lite prat om mitt mående mätte vi magen och hon kände hur bebis låg. Likadant som förra gången var ryggen till vänster och det är sparkar på höger sida. Huvudet är fortfarande ruckbart men hon sa att det är inte säkert att h*n fixerar sig förrän vattnet går eller jag börjar få värkar. SF-måttet var 35 cm och jag har gått upp nästan 2 kg sen sist jag var där för två veckor sen så det verkar som om bebis haft en riktig växtspurt!
 
Nä nu får h*n faktiskt ta och titta ut. Jag vill verkligen mysa med vår bebis nu!