svamlande bajsmamma

Vardagen rullar på och det börjar kännas som om Lucy alltid varit med oss. Hon är så fantastisk och jag är så stolt över att få vara hennes mamma. När jag tittar på bilder på Lucy från de första dagarna så känns det redan som om hon vuxit enormt mycket och jag blir alldeles gråtig.

Snart går hon i högstadiet och skäms över sina föräldrar. Så jag försöker njuta av denna ljuvliga tid fullt ut. Nu vill hon vara nära mig dygnet runt men det dröjer inte länge innan hon kommer springa ifrån mig skrikande "bajsmamma" eller "jag hatar dig". 

Åh vad jag svamlar iväg. Det är så otroligt mycket som snurrar i skallen just nu men vad jag ville säga med detta blogginlägget är att detta är livet och jag är så tacksam. Vi har en frisk liten bebis som kom till världen utan problem för varken mig eller henne och hon är så snäll och så fantastiskt vacker. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig detta för ett par år sen. Jag tvivlade från början på min förmåga och min kropp men allt gick ju som på räls och jag vet att det är få förunnat och ingenting man ska ta för givet. 


Mitt älskade barn, jag kommer alltid att vara stolt över dig ❤

himmelriket på jorden

Igår kväll var Lucy ledsen och grät utan att vi visste varför, blöjan var torr, hon ville inte ha tutten, ingen rap på gång och det verkade inte som om hon hade magknip heller så jag vaggade henne och sen la jag mig i sängen med henne och höll om henne och hon somnade. Jag låg och höll om henne fortfarande, andades in "ny bebis-lukten", klappade hennes lilla huvud och tänkte att ååh vad mysigt och underbart detta är, det finns inget bättre.

Så ser jag i ögonvrån hur hon öppnar ögonen och gör hulk-rörelsen med munnen. Innan jag hinner reagera så kräks hon en sån jäääkla kaskad över mina tuttar och det bara flyter inne i behån. När hon verkar klar så ser hon så fruktansvärt avslappnad ut och somnar om. Efter att ha sanerat säng och hällt ut kräks från behån lägger jag mig bredvid henne och tittar på när min alldeles egna dotter fridfullt sover och jag tänker återigen att det finns inget bättre. 

Ljuva bebisliv ❤

lägesuppdatering

Återigen dålig uppdatering här inne men det gör mig så lycklig att se att det fortfarande är folk som går in och läser här på bloggen. Det tackar jag för och hoppas att ni inte slutar klicka in här då och då trots min frånvaro.

Igår blev vår Lucy två veckor gammal och jag har tonvis av blogginlägg i huvudet som väntar på att få komma ut men får helt enkelt inte tid till att skriva. Vi har börjat komma till rätta här hemma och börjar komma in i rollerna som föräldrar. Lucy är världens snällaste lilla bebis och vi är ett team när det gäller att ta hand om henne, hushållet, Selma och oss själva. Allt är ju liksom förändrat men ändå inte. 

Idag har min mamma varit här och hjälpt oss att få ordning på vår garderob. Jag har rensat ut varenda plagg jag inte känner mig fin i och vi har organiserat och burit upp på vinden. Många skratt blev det för jag är en riktig samlare. Vi hittade en väska fylld med godispapper, en burk med jord, trasiga glödlampor och batterier, en trasig lampa, trasiga kläder, kassavis med reklam och annat som jag borde ha slängt för längesen men varit antingen för lat eller för splittrad för att göra mig av med "det kan ju komma en dag när jag behöver denna söndriga krukan"

Hon hjälpte även oss att hämta hem ett skötbord igår så nu slipper vi bryta ryggarna av oss genom att byta blöja på köksbordet. Kaoset som varit här hemma i två veckor börjar lägga sig och det gör sååå mycket för mitt mående att det är ordning och reda runtomkring mig.

Ni får hålla tillgodo med detta inlägget och kika in här då och då så ska jag nog snart komma igång med bloggandet igen men just nu försöker jag njuta så mycket som möjligt av min lilla prinsessa.