Fröken Virrvarr

 

I januari var jag nyss hemkommen från en fantastisk resa. Jag hade minus på kontot, bodde hemma hos min pappa och var tvungen att jobba så mycket som möjligt för att inte hamna efter mer än nödvändigt med räkningar. Jag ringde många telefonsamtal för att skjuta upp betalningar och dela upp fakturor. Jag dränkte mig i jobb och lyssnade inte på min kropp.

 

I februari hittade jag en lägenhet och räknade noga på den kommande lönen för att allt skulle gå ihop och den 25:e flyttade jag in. Morgonen efter tog jag tåg och flyg till England för att träffa Matthew. Han som kom att visa sig bli mitt livs kärlek. Allt sa klick på en gång och vi blev ett par. 

 

 

När jag kom hem från England kände jag mig som en ny människa och var lycklig. Problemet var bara att allt var likadant här hemma som när jag åkte. Flyttkaos, noll kronor på kontot igen och jag kände mig ensammare än någonsin efter att ha lämnat min kärlek i England. 

Den kommande månaden var ett uppvaknande för mig. En dag på jobbet sa min kropp bara stopp. Jag var som i en bubbla och kände mig alkoholpåverkad trots att jag inte druckit en droppe. Jag var disträ och svimfärdig och tappade under korta stunder synen. Att jag inte åkte in akut till sjukhuset den dagen är för mig en gåta. Jag var så jävla envis och skulle igenom jobbdagen och sen gick jag in till chefen och sa att jag behöver några dagar ledigt. Det visade sig senare bli fler än några dagar. 

Samma dag skulle jag visa min häst för tjejen som skulle bli hans fodervärd. Åker dit. Gör vad jag ska och åker sen hem. På vägen hem får jag migränanfall med synbortfall och är tvungen att stanna bilen bredvid vägen för att kräkas. Jag kommer hem, klockan är väl ungefär halv sju på kvällen. Jag var så trött att jag la mig för natten och vaknade inte förrän dagen därpå klockan 12 med missade samtal och alarm på telefonen som låg bredvid huvudkudden. 

 

Som sagt. Detta blev ett uppvaknande för mig och jag blev sjukskriven, fick börja med mina antidepressiva och stämningsstabiliserande igen och gick aldrig mer tillbaks till mitt gamla jobb. Jag saknar det då och då såklart, allra helst mina fina brukare och arbetskamrater men jag är glad att jag tog steget och slutade. Jag klarade helt enkelt inte tempot och stressen. 

 

I samma veva kom äntligen Matthew till Sverige. Han fick jobb i början av Juni och så också jag. Jag fick komma tillbaks till en gammal arbetsplats där jag trivts tidigare och var där hela sommaren medan Matthew jobbade på sitt håll. Vi var på gång! Och jag var lyckligare än någonsin. Vi hade en underbar sommar tillsammans med familjen och vänner.

 

 

Så i slutet på sommaren ganska tätt inpå varandra fick vi två fantastiska besked. Jag kom in på högskoleutbildningen jag sökt och att vi väntar bebis. Vilken lycka! 

 

Jag började läsa på högskolan och ungefär i samma veva började jag må illa från graviditeten. Jag kräktes varje dag flera gånger om dagen och det var en utmaning att klara av att gå till skolan eftersom jag då var tvungen att ta tabletter som gjorde mig slö för att hålla undan illamåendet. Jag hade svårt att äta och dricka och till slut sa kroppen stopp (igen) och jag fick migränanfall på migränanfall i veckors tid och blev sjukskriven. Hamnade efter i skolarbetet men försökte komma ifatt. 

 

Vi hade två helt underbara veckor i England i oktober och vi fick båda träffa Matthews fantastiska familj. Jag fick bland annat uppleva London och hur det känns att missa ett flyg med gravidhormoner rusande i kroppen. (Breakdown på flygplatsen)

 

Efter att vi kom hem från England kom återigen migränen som gjorde att jag missade plugg och till slut var jag så efter i skolan och så stressad att jag på ett av mina möten med min terapeut bröt ihop. Hon och min läkare sjukskrev mig och jag började min kamp mot stressen.

 

Nu har jag nog lugnat ner mig någorlunda. Kanske kommit ner en siffra lägre i stresskalan men jag är verkligen inte där än. Vissa dagar går jag på högvarv och kan inte sitta still. Då får kroppen ta smällen sen när den värker. Men jag kämpar på, tar en dag i taget och försöker njuta av nuet.