Ibland är det en utmaning att försöka vara en lågaffektiv, nära förälder som inte skriker tillbaks, inte straffar och inte bara låter barnet vara och skrika för sig själv. Men jag är övertygad om att det lönar sig i längden. Jag vill bygga upp mitt barn till en stark människa med en stabil trygg grund att stå på och med en stark självkänsla och då tror jag detta är den enda vägen att gå.
Sen får såklart alla andra göra som de vill även om jag tror att livet blir mycket lättare för både föräldrar och barn utan hot, straff och skrikande.
Men som sagt, ibland är det skönt med tystnad och lugn och ro. Om så än bara för några minuter per dag 🙈
MBT
Som en del av er vet så går jag just nu en lång terapi inriktad på personlighetsstörningar och i mitt fall mest inriktad på min Borderline. Mentaliseringsbaserad terapi (MBT) kallas den och handlar mycket om att en som patient ska lära sig att mentalisera kring andra människors tankar och känslor. Att kunna lära sig skillnaden mellan vad jag tror att andra tänker och tycker vs vad de faktiskt tänker och tycker. Oftast har jag en bild av vad människor tänker om mig (negativ för det mesta) och det sätter käppar i hjulen för mig i alla sociala sammanhang och ger mig extrem ångest och har fått mig att förlora många relationer jag egentligen har värderat högt.
Detta är ett av områdena vi kommer fokusera på i min personlighetsproblematik bland många andra. Det är en intensiv terapi som innebär gruppterapi en gång i veckan och individualterapin en gång i veckan under 1,5 års tid. Bara under detta halvåret jag gått i terapin har jag sett extrem skillnad på mig själv och mina tankemönster och min ångest men jag har fortfarande en lång väg att gå. Min terapeut är fantastisk och otroligt välutbildad och lyhörd inför vad jag behöver.
Såhär skriver psykologiguiden.se om MBT:
"I behandlingen, som sker både individuellt och i grupp över en längre tid, uppstår en relation mellan terapeuten och klienterna, en form av anknytning som påminner om psykoanalysens överföring och motöverföring. Tack vare denna relation kan terapeut och klienter utforska varandras sätt att uppfatta sig själva och den andre, egna och den andres tankar, föreställningar, känslor och impulser.
Genom denna mentalisering (detta medvetandegörande av egna och andras sätt att tänka och känna) kan även ungdomar med borderlineproblematik gradvis höja sin mentaliseringsnivå och på det sättet öka sin kontroll över sina känslor och sitt beteende."
Det känns skönt att äntligen bli tagen på allvar och att få en konkret behandling som känns som att den kommer hjälpa mig. Efter så många år i psykiatrin så är det på tiden att jag får nån annan hjälp än bara traggla samma gamla saker och knapra medicin.
Hur orkar vi?
Ibland får jag frågan om hur vi orkar med varandra efter att vi gått hemma tillsammans i över två år. Och ibland undrar jag detsamma faktiskt. Vi har inte det livet som vi väntade oss ha just nu men det får vara okej. Ibland vill jag gråta och skrika för att jag känner mig så maktlös men för det mesta tänker jag på det fantastiska vi har och hur lyckligt lottade vi är trots allt.
Matthew har varit arbetslös länge nu och mår inte bra psykiskt och jag har också mina spöken att brottas med och iochmed detta är inte alltid livet på topp. Vi drar just nu runt vår ekonomi med räkningar, mat och allt annat på mindre pengar än en medelsvensson lägger på bara sitt boende.
En viktig komponent till att vi håller ihop är att vi har våra familjer som stöttar oss både ekonomiskt och på andra vis. En annan är att iallafall jag försöker att se det positiva framför att fokusera på enbart det negativa. Visst vi hankar oss fram ekonomiskt, visst vi har inte nån bra situation i vårt förhållande alltid och vi mår ganska kasst vissa dagar båda två. Men vi är båda kroppsligt friska och har ett barn som också är frisk och har en fantastisk personlighet och etr hjärta av guld. Vi har som sagt våra underbara familjer och vänner omkring oss. Vi har kärlek och respekt för varandra och vi är envisa som synden båda två.
Det handlar inte om att vara positiv och trycka undan det som är jobbigt och låtsas som att livet är perfekt. Det handlar om att se allt det positiva som finns i livet trots allt skit och ångest som också finns och som nog alltid kommer finnas.
Det handlar inte om att trycka undan det jobbiga men att acceptera att situationen är som den är just nu och det enda vi kan göra är att kämpa för att det ska bli bättre en dag. Det är så vi orkar. Vi orkar för att vi kämpar för en bättre framtid. En ljus framtid, tillsammans.