Ibland är det en utmaning att försöka vara en lågaffektiv, nära förälder som inte skriker tillbaks, inte straffar och inte bara låter barnet vara och skrika för sig själv. Men jag är övertygad om att det lönar sig i längden. Jag vill bygga upp mitt barn till en stark människa med en stabil trygg grund att stå på och med en stark självkänsla och då tror jag detta är den enda vägen att gå.
Sen får såklart alla andra göra som de vill även om jag tror att livet blir mycket lättare för både föräldrar och barn utan hot, straff och skrikande.
Men som sagt, ibland är det skönt med tystnad och lugn och ro. Om så än bara för några minuter per dag 🙈
krasch
Känner mig febrig, yr och har huvudvärk. Är inte på väg att bli sjuk. Det är bara alla spänningar som släpper. Två möten på en och samma dag var för mycket för mig. Men nu ska en sak till i livet ordna upp sig. Vi ska förhoppningsvis inte längre behöva trolla för att få ekonomin att gå ihop.
Framtiden är ljus. Och även om den inte alltid är ljus så är det som jag och Matty sa innan idag; att vad som än kommer i vår väg så klarar vi det.
När Lucy vilade passade jag på att plugga (läs; lyssna på kursboken och måla samtidigt). Min canvas som jag började måla för nån månad sen fick sig en total makeover och trots att jag är långt ifrån färdig så börjar jag känna mig nöjd med den. Och samtidigt lärde jag mig om specialpedagogikens historia. Om jag ändå hade fått lära mig på ett sätt som passar mig tidigare också. Då hade jag nog inte tappat lusten för att lära mig saker.
Närbild på en del av min målning
När vi ätit middag kraschade jag på soffan en stund och vaknar av en mjuk liten hand som klappar min kind. "Kappa mamma". Och sen en ganska mycket större hand som klappar min rygg. Detta fantastiska lilla barn och denna fantastiska man. Min fantastiska familj. Jag är tacksam över de varje sekund.
MBT
Som en del av er vet så går jag just nu en lång terapi inriktad på personlighetsstörningar och i mitt fall mest inriktad på min Borderline. Mentaliseringsbaserad terapi (MBT) kallas den och handlar mycket om att en som patient ska lära sig att mentalisera kring andra människors tankar och känslor. Att kunna lära sig skillnaden mellan vad jag tror att andra tänker och tycker vs vad de faktiskt tänker och tycker. Oftast har jag en bild av vad människor tänker om mig (negativ för det mesta) och det sätter käppar i hjulen för mig i alla sociala sammanhang och ger mig extrem ångest och har fått mig att förlora många relationer jag egentligen har värderat högt.
Detta är ett av områdena vi kommer fokusera på i min personlighetsproblematik bland många andra. Det är en intensiv terapi som innebär gruppterapi en gång i veckan och individualterapin en gång i veckan under 1,5 års tid. Bara under detta halvåret jag gått i terapin har jag sett extrem skillnad på mig själv och mina tankemönster och min ångest men jag har fortfarande en lång väg att gå. Min terapeut är fantastisk och otroligt välutbildad och lyhörd inför vad jag behöver.
Såhär skriver psykologiguiden.se om MBT:
"I behandlingen, som sker både individuellt och i grupp över en längre tid, uppstår en relation mellan terapeuten och klienterna, en form av anknytning som påminner om psykoanalysens överföring och motöverföring. Tack vare denna relation kan terapeut och klienter utforska varandras sätt att uppfatta sig själva och den andre, egna och den andres tankar, föreställningar, känslor och impulser.
Genom denna mentalisering (detta medvetandegörande av egna och andras sätt att tänka och känna) kan även ungdomar med borderlineproblematik gradvis höja sin mentaliseringsnivå och på det sättet öka sin kontroll över sina känslor och sitt beteende."
Det känns skönt att äntligen bli tagen på allvar och att få en konkret behandling som känns som att den kommer hjälpa mig. Efter så många år i psykiatrin så är det på tiden att jag får nån annan hjälp än bara traggla samma gamla saker och knapra medicin.