Nu sover Lucy gott för natten (förhoppningsvis) och jag sitter och läser instruktionsboken till kameran. Det är så skönt att hinna sitta lite och bara pusta ut och ta det lugnt en stund innan jag också ska sova.
Vi har inte haft någon nattningstid eller rutin ännu för Lucy. Jag försöker dock att göra nattningarna ungefär likadana varje kväll så långt det går. Vissa dagar är hon trött för natten vid halv nio och somnar under amning, i sjalen eller i soffan med oss, vissa kvällar vill hon inte sova alls och blir till slut övertrött och då funkar nästan ingenting.
Sjalen är en av få saker som alltid funkar att "söva" med och därför har jag börjat att varje kväll sätta henne i sjalen när hon börjar verka trött och antingen somnar hon helt och hållet i sjalen och jag lägger ner henne i sängen och hon sover vidare, eller så behövs en amning eller så får jag helt enkelt ge upp och somna bredvid henne. Det funkar alltid, men jag vill ju gärna ha den här eftertraktade stunden på kvällen att pusta ut på.
När Lucy sitter i sjalen brukar jag sjunga, vika tvätt, plocka undan, diska eller bara gå runt och vagga och krama om henne. Om inte det funkar att få henne att somna i sjalen och jag får lägga ner henne för att amma eller somna själv så har vi ju ändå fått en kram och sjungstund tillsammans och hon har varvat ner lite.
Jag tror att lyssnar man på vad barnet signalerar och vill just för dagen så blir nattningen mycket lättare och sömnen bättre.
Kanske dagen varit full av nya intryck och därför känner sig bebis otrygg eller osäker, eller så har hen helt enkelt inte fått den närhet hen behöver för dagen.
Ibland sover Lucy hela natten bredvid mig i sängen och ibland sover hon i sin egen säng fast fortfarande bredvid mig. Trygghet och närhet är viktigast.