Ibland är det en utmaning att försöka vara en lågaffektiv, nära förälder som inte skriker tillbaks, inte straffar och inte bara låter barnet vara och skrika för sig själv. Men jag är övertygad om att det lönar sig i längden. Jag vill bygga upp mitt barn till en stark människa med en stabil trygg grund att stå på och med en stark självkänsla och då tror jag detta är den enda vägen att gå.
Sen får såklart alla andra göra som de vill även om jag tror att livet blir mycket lättare för både föräldrar och barn utan hot, straff och skrikande.
Men som sagt, ibland är det skönt med tystnad och lugn och ro. Om så än bara för några minuter per dag 🙈