Igår kom vi hem med vår lilla guldklimp och herregud så konstigt det känns. Underbart men konstigt.
Nu har vi en bebis! Allt känns så omtumlande, stort, fantastiskt, och konstigt på en och samma gång och nu ska vi lära känna denna lilla tjejen och förstå vad hon vill, känner och behöver. Just nu ligger hon och sover gott på mitt bröst efter att ha ätit. Amningen sitter inte 100% ännu och hon blir lätt frustrerad av att det inte går fort nog att få mat men jag ska nog lägga ner kraven och bara låta det gå lite tid. Det är inget man kan från början liksom.
Den lilla godingen har ännu inte fått något namn och vi skyndar inte på processen mer än nödvändigt. Det är ju trots allt ingen panik.
Med någonting.
En sak är säker iallafall och det är att det var kärlek vid första ögonkastet och fortsätter vara det varje gång de där mörka ögonen tittar på mig ❤
