Sjätte dagen efter BF och i morse när jag vaknade kände jag mig bara såå knäckt. Svullen, ont i hela kroppen och återigen besviken över att bebis inte velat komma ut till oss ännu. Hela dagen igår hade jag värkar till och från, väldigt oregelbundna men ändå värkar. Jag var så peppad och tog emot varje värk med glädje och förväntan, packade det sista i BB-väskan och duschade. Sen slutade värkarna komma och blev till molvärk istället. Då gick jag och la mig i vredesmod. Nu får det va nog med att ligga där inne och jäsa, lilla bebis.
Iallafall så började jag dagen med att gråta som ett barn, äta Polly till frukost och sen gråta lite till. När jag klev upp såg jag BB-väskan stå och vänta, då grät jag. Gick ut i köket och där stod skålen med Polly från igårkväll, grät för att jag ätit så mycket igår, tog en Polly och grät lite till för att "usch så äcklig jag är som äter Polly till frukost", åt några till innan jag gick på toa. Grät för att jag inte orkade städa toaletten och handfatet igår. Ja så fortsatte det. Jag är så mentalt trött just nu och skulle nog behöva sova i ett par dygn.
Sen satte jag mig vid datorn, kräktes ur mig lite frustration till min älskade mamma och sen kändes det lite bättre. Tog sen tag i saker som bara blivit knuffade framåt i tiden Ordnade med e-fakturor, skickade iväg ett par mejl och läste på om uppehållstillstånd, dubbla medborgarskap mm. till sist kikade jag in på försäkringskassans hemsida och fick se att de äntligen behandlat min ansökan om föräldrapenning och att de kommande utbetalningarna numera syns och det kändes som en sten lättade från mitt bröst. Helt UNDERBART!
Nu ska jag vagga ut på en kort promenad i solen med hunden innan jag fortsätter slappa och samla energi. Kom ut nu unge!