Idag är det exakt 5 veckor tills bebis är beräknad att komma. (34+6)
Det börjar kännas riktigt pirrigt nu men det lustiga är att det inte känns som att det är så kort tid kvar. Blivande pappan är heelt uppe i varv vad gäller att det snart är dags. Jag föreslog igår att han kanske skulle ta och åka och hälsa på sin familj i England i nån vecka och jag fick en sån mördarblick tillbaka och sen ett argt: "tror du att jag vill riskera att missa mitt barns födelse? Det kan ju hända NÄR SOM nu!"
Men så känns det inte för mig. Jag har inte ens packat den berömda BB-väskan ännu och jag känner mig inte heller stressad inför att göra det. Jag kommer ihåg i början av graviditeten hur exalterad jag var inför att packa den där väskan och hade jag inte hejdat mig hade jag säkert börjat i vecka 10.
Nu är jag mer inställd på att: "men det tar lång tid från första värken tills dess att vi behöver åka, jag hinner packa väskan mellan värkarna"
Jag tror ju fortfarande på den första uträkningen av beräknad födelse som gjordes vilket är 25 mars och då är det ju en hel vecka mindre att vänta. Så om jag går efter den uträkningen så går jag in i 9:e månaden imorgon. Helt galet.